Under den senare halvan av 1980-talet var arkadspelet OutRun (Sega) en av mina största behållningar. Som spelare skulle man ta en öppen Ferrari i hög hastighet genom olika landskap på tid. Man förlorade hastighet om man krockade med andra bilar, och om man råkar köra av vägen och välta så förlorar man ganska mycket. Dessutom, om man krockar med ett stillastående objekt så får den manliga föraren en åthutning av sin kvinnliga passagerare.

Hemdatorerna kring den här perioden kunde inte återge något i närheten av vad arkadspelet OutRun hade. Dessutom kontrollerades spelet med ratt och pedaler - något man definitivt inte hade tillgång till när man spelade på sin hemdator.

Grafiken bestod av en väg som renderades av en sofistikerad pseudo-3D-formel, och av kulisser som skalades upp i hög hastighet för att skapa illusionen av att de kom närmre spelaren i hög hastighet, vilket rent tekniskt var mycket imponerande. Hårdvaran i spelkabinetten var inte heller fy skam för sin tid, med tre samverkande processorer - två stycken 68000 och en Z80.

Till detta hade ett fantastiskt soundtrack! Den fantastiske Hiroshi Kawaguchi skrev tre calypso/rock/jazz-låtar som fungerade som bakgrundsmusik - Passing Breeze, Splash Wave och Magical Sound Shower - vilket inte är helt enkelt få till på en enkel sequencer från den tiden.

Föraren kan göra vägval efter varje bana, så miljöerna kan variera från spel till spel. Men så här skulle det kunna se ut:

Etiketter: Videospel, Arkadspel, Hemdator, S.S.T. Band, OutRun