Det bär mig emot att säga detta, men Blues Brothers är ingen vidare film, om du inte är väldigt förtjust i kändisar, bluesmusik och biljakter. Den är snyggt filmad och John Belushi är lysande, men den har nästan ingen handling och använder hela två och en halv timme (!) för att berätta den!

Filmen inleds med att Jake (Belushi) frias från fängelset. Frank Oz gör en liten men lysande roll, som han fick upprepa ett par år senare i Ombytta roller.

Frank Oz som polis

Inledningsvis lovar filmen en hel del. Brorsan Elwood (Dan Aykroyd) har inte förvaltat tiden Jake suttit av särskilt väl, men Elwood har en plan - han ska dra in stålar genom att göra det de båda ändå gillar bäst, nämligen att lira blues med sitt gamla band.

Sedan matas det på, kända artister får lira...

Aretha Franklin

...och kända skådisar får biroller.

John Candy

Det är naturligtvis jättekul, men det fungerar i en och en hal timme. Det fungerar absolut inte i två och en halv timme. Men visst, jag drog på läpparna när Carrie Fisher dök upp och när Ray Charles lirade elpiano. Här är trailern:

Trailern

Och så har vi en av filmens höjdpunkter, när John Belushi sjunger Everybody needs somebody to love. Titta inte om du inte sett filmen och tänker se den.

Everybody needs somebody to love

Denna miljö känns eventuellt igen från filmen Red Heat (1988).

Etiketter: Komedi, Dan Aykroyd, Frank Oz, John Candy, John Belushi, Ombytta roller, Carrie Fisher, Ray Charles, Ombytta roller, Aretha Franklin