Himmel över Berlin (Der Himmel über Berlin) är en tysk konstfilm från 1987, som i mycket liknar poesi. Njutningen av att se filmen skadas inte av att man vet vad den handlar om och hur det slutar, men om du inte vill veta, bör du inte läsa vidare. Behållningen här är istället stillsamt skådespel, poesi och vackra bilder.

Vi får lära känna änglar, och undertiden filmen betonar deras tankar och känslor, får vi samtidigt lära oss att de stöttar människorna och tröstar människor.

En ängel, Damiel (Bruno Ganz), utvecklar en kärlek till en människa, en cirkusartist vid namn Marion, och ägnar mycket av sin tid runt henne, och filmen kommer sluta med att han lämnar det himmelska för att söka upp henne.

En svår film behöver svår musik, vilket i denna film levereras av Nick Cave.

Som människa, söker Damiel upp Marion, och en hel del tankar och önskningar utbyts.

När vi lämnas, är den före detta ängeln och tillika nyblivna människan Damiel en del av Marions tillvaro, som person och som artist.

Filmen är riktigt välgjord, men man måste veta vad man har att vänta av en konstfilm för att få avkastning av timmarna det tar att se denna film. Här är trailern: